Dagens Nyheter – 14 oktober 1872, sida 1

De fruntimmer, som uppvakta drottningen och enkedrottningen samt kronprinsessan af Danmark och hertiginnan af Dalarne, framträda i sin ordning, när det öfriga fruntimret kommer, och återtaga genast derefter sina platser. Slutligen blifva de utländska ständebuden och corps diplomatique af öfvereeremonimästaren beledsagade till företräde. Vid detta tillfälle. blifver: Samlingstiden: för samtliga stater och kårer: klockan tre qvart till ett; för fruntimret: klockan en qvart till två; för de utländska sändebuden och corps diplomatique: klockan half två på dagen. Klädseln : för fruntimren.: den fastställda djupa sorgdrägten, med hängande flor öfver ansigtet; för herrarne: stor uniform med den anbefallda sorgdrägten, herrar serafimerriddare och koniz mendörer med stora korset af Svärds-, Nordstjerneeller Wasa-orden med ordenskedjor, samt riddare af Carl XIII:s orden och kommendörer med stora korset af norska St Olafsorden med ordensband utanpå uniformen, men utan sorgskärp. Denna dag få de, som begagna ekipage, köra in dermed på inre borggården, i enlighet med de närmare föreskrifter, som af ståthållareembetet på Stockholms slott uti utfärdad kungörelse meddelas. . Muskk. Hr Strömbergs konsert i förgår var ej särdeles talrikt besökt, oaktadt vackert program och godt biträde; men detacherade nummer, om än i sig sjelfva intressanta, tyckas numera förlorat mycket af sina förra sympatier och mera egna sig för mindre tillställningar och för sällskapslifvet, Hr Strömberg sjelf hade valt två förträffliga arior af Righini och Spohr; hans stämma är stark, fast ännu något sträf, äfvensom hans föredrag röjer en musikalisk natur; ännu har han dock mycket att inhemta, hvarför han ock i dessa dagar lärer begifvya sig till någon af kontinentens större musikplatser. Efter fulländade studier bör han för vår sångsecen blifva en ganska fördelaktig aqvisition. De många ariorna gåfvo tillfslle till en rätt intressant jemförelse mellan de olika musikaliska individualiteterna hos vederbörande sångerskor. Fröken Moe sjöng Susannas Biciliano (Figaros bröllop): icke stor, men ren och välklipgande mezzosopran, föredraget manrfritt, om ock något kyligt; för öfrigt tillät hon sig aldrig att genom forcering vanställa de perlrunda tonerna, hvilket är en stor förtjenst. Ackompanjemanget lemnade åtskilligt öfrigt att önska: ehuru ej tekniskt svårt, bör det ändå med omtanke studeras. De Kjerulfska visorna sjöng fröken Moe med sann och varm känsla, nemligen sf just den färg som dessa stycken fordra; nationalpoesien var det som sångerskan bragte till åskådning. — Fröken Grabow återgaf den bekanta Puritani-arian med den passion och energi, hvarmed hon så lyckligt förstår att kolorera sitt föredrag; hennes sätt att behandla sin ypperliga stämma är dock ej ännu fullkomligt, och isynnerhet forcerar hon den nog mycket i de högre lägena. — BSlutligen sjöng fröken Basilier den likaledes välbekanta Traviata-arian med denna egendomliga blandning af naivetet och pikant koketteri, som kompositionen endast knapphändigt antyder, men sångerskan måste ställa i full dager, och hvarförutan effekten, oaktadt all konstfärdighet, blir ingen. Samtliga sångerskorna hördes med stort bifall, och fröken Moe råkade t, o. m, ut för ett da capo af den sista visan. Ett par nummer uteblefvo, dels i anseende till sjukdomsfall, dels till tjonståliggarden. Bland de extranummer, som i stället gåfvos, var ock Tegnårs bekanta poem vid svenska akademiens högtidsdag, deklameradt af en begåfvad elev vid konservatoriet, förmodligen ex tempore. Glanspunkterna voro trion ur Trollflöjten (fröken Grabow, hrr Arnoldson och Strömberg) samt den berömda qvartetten ur Righivis Gerusalemme liberata, ett praktnum