Dagens Nyheter – 14 oktober 1872, sida 1

-— 300 — Men ni fnoner mig på samma gång oqvinligX, eller huru, beau lion? Han smålog; han förstod att detta yttrande, som hon hört honom fälla, icke allenast retat, utan äfven sårat henne. — Åbja, en liten smula kanske, sade han vänligt. Och huru skulle det kunna vara annorlunda? För öfrigt har jag sett mången förnäm dam med ett leende af tillfredsställelse på sina läppar bevittna, huru hundratals fasaner skjutits eller rådjur sargats af hundar. De kalla sådant Ssportt; men i hufvudsaken skiljer det sig föga från krigets blodiga lekar, som behaga er så mycket. Och dessa nobla damer ha ej en tiondedel af det mod, som ni besitter. Svaret, hvarmed han afsåg att försona henne, förfelade Bitt ändamål; det låg nemligen ett visst uttryck af medlidande i hang röst, som icke. kunde annat ön misshbaga den stolta amazonen. — Emellertid bör ni vara glad öfver, att jag var tillräckligt oqvinlig för att kunna afkyla drinkarens blod med litet kallt bly, fortfor hon i en ton af obeskrifligt förakt. Om jag liknat den förvekligade damen derborta, henne, som har en så hög börd och så förnäma fasoner — pardieu! då hade det varit värre för er. Jag skulle då ha skrikit och svimmat och — låtit er dödas... Hm! det är att vara qvinlig, eller huru?