Dagens Nyheter – 12 oktober 1872, sida 2

tande till henne, då hon åter fattat den hvite scheiken och såg på honom med tveksam min. Jag tror inte Bel-å-faire-peur, såsom han kallas, lider mycket af att förlora dessa bagateller, i hvilka — såvida jag ej misstagit mig — gamle Zist-et-Zest, en af våra veteraner och en utomordentligt skicklig skulptör, har största andelen. Det är utan tvifvel han som åstadkommit de finare, mera konstnärliga partierna. Och vidare vill jag säga er, att ni inte bör fatta något medlidande för sådant folk som mina soldater; de äro nästan alla de elugaste skälmar i verlden och förstå lika väl huru de skola ställa sig i er närvaro, för att rlå an på er, som de förstå att dricka och svärja, när de äro för sig sjelfve. — Mycket möjligt, genmälde hon med en viss likgiltighet; men hvad denne korporal sirskildt angår, var han ingen aktör, och jag har aldrig sett en gentleman, om han icke varit en sådan. — Ganska gannolikt, yttrade markisen. Jag tror, det fins många gentlemän inom våra leder, som rymt från sina resp. fädernesland, efter att ha brutit mot alla legar från och med de tio Guds bud till och med Code Napol01. Så länge de slåss tappert, fråga vi inte efter deras föregående lif. Vi kunna icke förkasta en god sobreur, derför att hans eget land blifvit konom för hett. — Af hvilken ration är er korporal? — Dot vet jag inta alls. Men jag föres