lerer neka mig denna begeran, tilförser jag mig med så mycket större visshet, som han stedse lemnat mig i lifstiden de utmärktaste prof af sin godhet och venskap. Föröfrigt önskar jag, att med konungens nådiga tillåtelse mit lik ej må få flyttas från mit Palais, sarat att min catafalk äfven derstedes måtte blifva uppsatt; och i anseende dertill, att mia döda kropp ej lärer kunna qvarblifva så lenge, att alt hvad till begrafningen hörer hinner stellas i ordning, är det min sluteliga begeran, att den i all tysthet Bisettes i Riddarholmskyrkan och endast dit åtföljes af min egen hofstat, hvad sjelfva begrafnings-ceremo nien angår öfverlemnar jag föranstaltande derom till konungens Eget Wådiga godtfinnande. Jag hyser det goda förtroendet, att denna min sista önskan skal beneget upfyllas, med visshet af detta glada hopp, skall jag med lugn kunna se min annalkande förlosningsstund från denna verlden, under de bjertligaste velsignelser öfver Konung, fosterland och venner, stilla och förnöjd lägga mira ögon tilsamman ; och befalla min Anda i Guds hender. Detta har jag med egen hand skrifvit och med mitt namn och sigill bekreftat, som skedde vid Tallgarn den 27 november 1825. Sophia Albertina,