Dagens Nyheter – 10 oktober 1872, sida 2

kyrka vid Svartån samt en fjerdedels mil från Via station å den föreslagna Örebro—Svartåjernvägen. Skärgårdskarlens härda lott. I tidningen Kalmar för i måndags läses: Fiskaren Olle Mattsson utsatte redan i onsdags i förra veckan sina garn, 8 till antalet, utanför den 8. k. Dourens udde, vestvart om Södra uddens fyr, men kunde icke upptaga dem morgonen derpå i anseende till den då rådande starka sydvestliga stormen, hvilken fortfor hela torsdagen och påföljande dag. Förtviflad öfver att möjligen förlora denna sin enda egendom, vågade han sig ut på fredags förmiddag, för att rädda desamma, men måste i anseende till den då ännu rådande stormen länsa till land tre gånger: alldeles öfvergifven begifver han sig för fjerde gången ut och lyckas få tag i några fragmenter af garn, men alldeles förstörda at stormen. Under vändningen till land kantrade båten och började sjunka. Hade detta icke observerats af fyrvaktaren Andersson och biträdet Larsson, hvilka med lifsfara skyndade ut och räddade den stackars fiskarens lif, så skulle hans hustru och flera små barn i honom förlorat sitt stöd. Emellertid har fiskaren genom denna olyckshändelse förlorat det lilla han egde, nemligen garn och båt, värderadt till 150 rdr och derigenom medel för sitt och de sinas uppehälle. Bödad af åskan. Från Ulricehamn skrifves: Åskväder af stor häftighet öfvergick lördagen den 28 sistl. september på attonen staden och orten. Flera gånger under dagen och aftonen samt följande dagen föllo äfven under starka orkaner hagelskurar. Kl. omkring 9 e. m. nedslog åskan hos Erik Larsson i Agården Brunn uti hans ladugård, som jemte inbergad gröda nedbrann. Tvenne svin innebrändes jemte några får, dem man lyckats få ut, men hvilka åter rusade in i lågorna, — Afskedade soldaten Sälls under Dalum Ödegården son, Johan Mårten, ljöt under samma natt vid midnattstiden döden genom åsk slag. Johan Mårten, som lärer varit omkring 25 år gammal och bodde hemma hos sia fader å en backstuga under nämda hemman, var på qvällen, då olyckan inträffade, jemte fadren i hemmet samt observerade ofvannämda eldsvåda, men förklarade för fadren, att eldsvådan sannolikt vore så långt aflägsen, att något biträde ej vore af honom eller fadren möjligt, hvadan Johan Mårten strax gick till sängs, der han om någon, stund träffades af det brådstörtande dödsslaget, som nedträngde genom stugans skorsten och banade sig väg ut medelst fönstrens söndersplittrande. Den aflidnes fader, som betann sig i samma rum, blef alldeles oskadad, och någon antändning af stugan egde icke rum.