Dagens Nyheter – 9 oktober 1872, sida 3

ALVOLJVIADUA ILYMUGLYRD En irländsk Blomstrand. Staden Belfast i Irland räknar bland sina invånare en man, hvilken synes vara ända till passion talträngd. Efter en engelsk tidning återgifva vi följande skildring af en scen, som utagerats i nämda stad: Det var i stadsfullmäktiges sessionsrum i Belfast. En hr Rea hade i två timmar talat öfver ett förslag att för vattnets afledande nedlägga afloppsrör i en af stadsdelarne. Anförandet hade dock åtskilliga gånger blifvit afbrutet med skarpa anmärkningar af stadens borgmästare, som ledde förhandlingarne, och talaren hade derpå gifvit icko mindre skarpa svar. Men omkring kl. 4 på eftermiddagen, då längtan till middagsbordet började gripa enhvar, brast borgmästarens tålamod helt och hållet, hvarför han förklarade att förslaget, hvarmed fullmäktige hela dagen varit sysselsatta, skulle afgöras genom votering. Hr Rea protesterade, emedan han dervid ville göra ännu några anmärkningar. Borgmästaren uppmanade honom att sluta. Hr Roa fortfor dock att tala. Borgmästaren befallde honom då att tiga. Hr Rea åtlydde icke befallningen. Då tillsade borgmästaren två vaktmästare att utföra hr Rea, Den ene af dem, som i många år beklädt sin värdighet och sålunda var varm i kläderna, klappade hr Rea förtroligt på axeln och bad honom gå. Hr Rea vägrade och grep fast i referentborlet, bredvid hvilket han stod, men vaktmästarne fattade då tag i den envise talaren och förde ut honom, under det han likväl gjorde allt det motstånd han förmådde. Om borgmästaren genom denna åtgärd hoppats att bli hr Rea qvitt, så hade han emellertid uppgjort en räkning utan värden; ty den talträngda gentlemanaen var som en blixt åter inne och framme vid bordet, vid hvilket oväntade förhållande ordföranden för andra gången med stentorsstämma befallde att hr Rea skulle ledas ut. Detta lät sig dock icke göra utan största svårighet. ty denna gång gjorde hr Rea ett förtvifladt motstånd och slet nä stan ett stycke af bordet, hvarmed han sökte göra sig en barrikad till skydd mot angriparne. Förvirringen i salen var obeskriflig; nästan alla stadsfullmäktige hade lemnat sina platser och några hjelpte vaktmästarne. Hr Rea, väl utförd, gjorde ännu ett försök att tränga sig in i salen, men han kom ej längre än med hufvudet inom dörren, hvilket dock var nog för honom att kunna ropa: Jag anhåller att få ordet, men det var ej sagdt förrän han var ute igen, och då måste han hafva framställt en mindre behaglig figur, ty i tidningen heter det: han såg vild och rasande ut och hans halsduk, krage och rockskört voro söndertragade. Fyndig räddning. För några dagar sedan inträffade en händelse, som väckte en betydlig sensation i den lilla skotska staden Alyth. Vid en dervarande fabrik håller man på att uppföra en skorsten, ämnad att blifva omkring 130 fot hög, Då den tilldragelse vi nu gå att berätta timade, var man hunnen 100 fot i höjden. Då muraren en qväll skulle begifva sig ned, fann han att det rep, medelst hvilket han skulle nedfira sig, hade rappat ur blocket och fallit till marken. Inuti skobbtenen fanns icke något fotfäste, så att komma ned den vägen var omöjligt; det började skymma på och ställdingen blef allt mera kritisk. Sedan olika förslag hade framkastats af dö nerö på marken varande kamraterna och en del försökts, t. ex. att kasta upp en vid ett snöre fäst sten, att bygga en trätrappa inuti skorstenen m. m., föll mannen uppe på scorstenen på den lyekliga id6n att taga af och repa upp sin ena strumpa samt släppte ned det sålunda erhållna garnet, hvilket mycket riktigt nådde marken. Försöket lyckades. Vid ullgarnsändan bands ett fint snöre, som lyckligen halades upp, och vid detta åter den lina, gom spelat mannen det fula sprattet, hvarefter denne lyckligt och väl åter nådde marken, Det behöfver icke stägås att fabriksegsren skänkte mannen ett par nya strumpor. Han bevisade honom derjomte på aanat sätt sin välvilja under aftonons lopp. WValmödor, En amerikansk tidning be rättar att Horace Greeley, Grants rival vid dot förestående presidentvalet i Amerika, för kort tid sedan återkom till Newyork från en liten rundresa på tio dagar, under hvilken han hållit 200 tal ochstillryggalagt 3,000 engelska mil, alltså 300 engelska mil och 20-tal pr dag!