Dagens Nyheter – 9 oktober 1872, sida 2

— DÖ — Hvem har tviflat på min trollmåkt, utom ni? Hon var verkligen en förtrollerska, som få män kunde motstå, och nu när hon böjde sig fram ur sitt ugglenäste med den kokettaste min i verlden företedde hon en ytterst bizarr och på samma gång retande anblick. Hon bet ihop sina tänder och frammumlade en och annan soldated när hon märkte att han icke: längre brydde sig om att se på henne, utan stod der tankfull och tittade rakt i väggen. Hon var lidelsefull, hon var fåfäng, hon var stolt och lätt förtörnad; hos henne funnos den celtiska racens alla fel och alla dygder. I detta ögonblick förbittrades hennes sinne hastigt i följd af hans liknöjdhet, hatet uppflammade i hennes bjerta och hon var färdig att fatta sin pistol samt skjuta honom för pannan, för att riktigt lära honom att flickor som äro oqvinligat ändå kunna bibehålla så pass mycket af sitt köns natur, att de icko lemna den ostraffad, som envisas att förbise deras behag. Men hon lydde icke hämdkänslan; och hon fann ej heller mod sin värdighet förenligt att göra honom några häftigare förebråelser, ty hon skulle derigenom ha låtit hosom ana att han icke var henne alldeles likgiltig. — Jag är en hexa, sade hon; och mitt högre vetande består deri att jag kan lägga tillbopa teå och två samt läsa i menniskoaneigten, ehuru jag icke lärt mig a b oc d.