Dagens Nyheter – 9 oktober 1872, sida 2

Men den ena läsekonsten kan vara så god som den andra, tycker jag... Jaså, ni ämnar vara olydig mot Falken i qväll? Det tycker jag om er för. Men säg mig nu, har ni hört talas om markisinnan? — Nej. — Parbleu! utbrast marketenterskan, som nu åter råkade i vredesmod; hvarför står ni så der och gapar på stenarne och siger ingenting annat än Sja-a och nehej? Tror ni jag är någon trumalagarpojke, som niinte alls behöfver krusa för? Eller är det på det der sättet de förnäma Pariserherrarne visa sig artiga? — Förlåt mig, ma belle! Jag har föreställt mig att ni, som kallar er vår kamrat, icke tycker om Såna manår, Man vet verkligen inte huru man skall bete sig för att ej misshaga er. Han skulle ha behagat henne utan all svårighet, om han endast visat en tillstymmelse till intresse för den pittoreska tafla ban hade öfver sig. Men hans tankar voro på helt annat håll, och en kärlekshandel med den fantastiska unga amazonen syntes honom icke lockande. — Tala nu om för mig hvem markisinnan är... En kattunge? sado han, i det ban smålog vänligt åt henne för att göra henne glad igen. — En kattunge! ropado Cigarette i föraktfull ton. Tror ni mig kanske vara ett barn?