Dagens Nyheter – 9 oktober 1872, sida 1

-— 330 — med så mycken köld och intresselöshet och röjt en så fullkomlig okunnighet om att han, en simpel jägare, kunde finna sig sårad: eller stött. Men? yttrade cigarette, i det hon hoppade upp och satte sig på fönsterbrädet med fötterna utåt gatan. Hvad menar ni? Tyst, bon camarade, med det der lilla ordet; det har varit verldens förderf alltsedan verlden tillkom. Men, är ett tillämnadt skott, som icke brinner af. Skjut ibjäl, eller låt bli att sigta, hvilketdera ni behagar; men gör aldrig en 8. k.; coup manque med ett ment. Således ämnar ni denna gäng ej lyda Chåteauroy? Han teg åter, ty han ville icke ljuga och ansåg ej heller skäligt att anförtro henne sina tankar. — Nej, fortfor Cigarette, tolkande hans tystnad; ty ni säger till er sjelf: XJag är en aristokrat — jag vill icke taga mot några befallningar i ifrågavarande afseende. Och ni säger vidare: Jag är en bra soldat, jag vill inte att man skall skicka efter mig som en annan schackrande jude. Och slutligen säger ni: Jag var en gång en förnäm man; jag vill nu visa rätta arten af det blod som flyter i mina ådror, om jag ock skall döl... Ja, så säger ni, min herre. Han såg upp till henne. — Icke alldeles så, men något lika galet kanske, yttrade han. Är ni en hexa, min fagra tös?