Dagens Nyheter – 9 oktober 1872, sida 1

— 332 — ensel, hvilka hon fört med sig från en reande rysk prins frukostbord. Denne förnäme arist hade hon genom sitt egendomliga koetteri förtjusat till den grad, att hans storurstliga höghet alldeles tappat förståndet och itit henne göra med honom huru hon behaade. — Vill ni gå till öfversten i afton? fråade hon, medan han drack af champagnen, vilken han ej velat afsäga sig, derför att an insåg i hvilket godt syfte gåfvan lemnats. Då han icke svarade genast, upprepade Ciarette sin fråga med en myndig ton. — Vill ni gå i afton? Han gjorde en axelryckning. Det syntes onom mindre lämpligt att inlåta sig i någon iskugsion med den lilla vackra bacchantinnan örande hans öfverstes befallningar. — En chefs order, vet ni väl... — Åh, det är inte farligt! inföll Cigarette kåligt. Men hvarför säger niinte sanningen? i tänker nu på att vara olydig och att unerkasta er följderna deraf. RR Nåja, hvarför inte? Jag medger hans itt att befalla i allt hvad tjensten rör, men... Han sade detta snarare till sig sjelf än till enne, och medan han talade gingo hans tanar tillbaka till morgonens händelser. Han ände med sig att han heldre skulle vilja stå å afrättsplatsen och se ett halft dussin muskör riktade mot sitt bröst, än åter möta dessa hokra, stolta ögon, som blickat på honom