I bokbandeln har i dessa dagar utkommit på F. C, ASKERBERGS förlag: Fru Svenssons Sparlakanslexor, af DOUGLAS JERROLD. Fri öfvorsättning från engelska originalet a Mrs Caudles curtain lectures. ris: 2 rdr. Denna serie af trettiosex lexor blefvo skrifne för engelska) skämpttidningen Punch4 och väckte mycket uppseende. — I en efterskrift till arbetet yttrar författaren: Utgifvaren har nu fullgjort sitt uppdrag. Ur en diger lunta har han efter bästa förmåga gjort ett urval af de sparlakaonslexor, hvilka bäst egna sig för offentligheten. Om han så velat, skulle han sett sig i stånd att för sina ärade läsarinnor framlägga en lexa för hvarje dag af året — säger trehbundrasextiofem stycken. Han hoppas emellertid att hafva gjört tillfyllest; och om han gifvit det svagare könet blott ett enda vapen i hand till sjelfförsvar i dess ojemna strid mot det starkare, mannen; om han i denna samling lemnat blott en enda text, med hvars utläggning det kan möta någon sf de tusentals oförrätter, som tyranniska män tillfoga qvin nan i det husliga litvet, då känner han att han återgäldat icke ens ett korn af det berg af mer än guld, som han är nog lycklig att vara skyldig detta svaga kön. Under det dessa sparlakanslexor varit under tryckning har det ofta gjort utgifvaren ondt att han af oerfarna tanklösa menniskor — ungkarlar naturligtvis — måst höra, att kvarje qvinna, vore hon än den bästa, har i sina ådror, åtminstone någon droppe Mrs Caudles (i öfversättningen Fru Svenssons)4 blod, och att till och med sjelfva Eva med mycken sannolikhet gjorde sig saker till en och annan idyllisk sparlakanslexa i palmernas och myrtens skugga. — Detta är väl möjligt; men utgifvaren anser det vara sin pligt, att här öppet förklara, det han för sin del, icke sätter den ringaste tro till sådana insinuationer — nej! .