Dagens Nyheter – 7 oktober 1872, sida 1

Hon upptog de numera illa åtgångna konstföremålen och betraktade det ena efter det andra. Dylika saker hade hon aldrig lärt sig värdera. Hvad hon ansåg vackert; det var ett regemente, framryckande i solskenet med svajande fanor och klingande spel; hvad hon kallade musik, det var reveljens toner och kanonernas dån; hvad som kom hennes hjerta att klappa med ökad liflighet, hvad som framför allt annat hänförde henne, det var åsynen af tvenne stolta armåers sammandrabbning på slagfältet. Deremot hade hon hittills saknat allt sinne för de sköna konsterna och deras alsteri allmänhet; hon hade haft tillfälle att se så litet af sådana saker, men nu när hon betraktade dessa fint bildade ansigten, dessa välformade blommor och blad och frukter, då intogs hon ofrivilligt af beundran, och hon tänkte: — Han är en aristokrat, ty han har så stora talanger; och dock står han i ledet och har intet fosterland och är så fattig att han nödgas anropa en jude om hjelp, för att kunna skaffa en melon åt sin stackars vän Lon Ramon! Och funderande öfver detta ämne intogs Cigarette småningom af medlidande och glömde sitt löfte att hämnas.