Dagens Nyheter – 5 oktober 1872, sida 1

fick icke vidare nämnas på Royallien. Serafen sörjde honom djupt och bittert, envist vägrande att tro på hans brottslighet. Vår hjelte lät dem alla förblifva i sin villfarelse, och då han skulle inskrifvas i afrikanska jägareregemöehtet: rulla, uppgaf han sig heta Louis Victor. Från och med denna stund upphörde han att vara Bertie Cecil, Han fick genast tjenstgöra i det inre af landet, och under den långa tid, som seden hans ankomst till Afrika förflutit, hade han endast sällan behöft uppehålla sig i någon af de större städerna. Blott en gång hade han lupit fara att bli igenkänd; det var då en marskalk af Frankrike, med hvilken han umgåtts ganska mycket i Paris och äfven sammanträffat med vid engelska hofvet, höll mönstring med de afrikanska trupperna. När jögareregementet defilerade förbi den lygande staben, hade Bel-å-faire-peur passerat sin fordne umgängesvän på endast några få stegs afstånd; och när han helsade kunde han icke låta bli att kasta en blick på detta för honom välbekanta ansigte, som han till och med någon gång sett på sitt fäderneslott. Marskalkens skarpa blå ögon granskade regementet; hvarje bristfällig sadel, hvarje rostigt vapen han uppäckte, anmärktes genast. Men nsigtena fös ade han sig mindre vid och gaf lerför ich. heller värmare akt på Bertie. Tan Bå ja i honom blott en blar.d tusende... hå Jarskalken sade emellertid. till en general