Dagens Nyheter – 4 oktober 1872, sida 3

såg på den lille ryktaren, men förunderligt nog stod han der helt stilla och tålig, liksom han velat skydda barnet. I detsamma återkom stalldrängen och man kan tänka sig hans förskräckelse, då han fick se huru ifrigt gossen ryktade den stora grå hästen. Han vågade knvappt andas, mycket mindre ropa till gossen, men smög sig helt tyst till honom och det var ett ögonblicks verk att i en handvändning få teg i honom och bära honom från det farliga stället, Hvarför icke? Ett godt samvete är ett mjukt örngått, säger ett tyskt ordspråk, An folkskoleinspektör, som besökte en skola, hade uppgifvit denna sats till förklaring och riktade sitt tal derefter till lärjungarne på följande sätt: Nå, du primus: du har varit med din far ute på åkern och hjelpt honom duktigt. Han säger till dig: Det var bra gjordt, käre Anders. BSofver du då godt om qvällen? Pojken (långdraget): Ne-ej! InSpektören (tar saken från en annan sida): Naå, så tänk dig, att du varit flitig och uppmärksam i skolan och svarat rätt på alla frägor, du fått. Om då skolmästarn säger: Du är snällast af allihop. Jag skall tala om för di-a föräldrar, att jag är mycket nöjd med dig. Sofrver du då godt om qvällen? Poj ken: Neej! Inspektören (söker komma ät honom från känslans sida): Antag att du gjo t något arbete, att du tått pengar för det och ämnade för dem köpa något, som gjorde dig glädje. Så träffar du på vägen en tattig blind tiggare. Du ger honom penningarne och han säger till dig: Gud välsigne dig, mitt bara! Måtte det gå dig väl i alla dina lifsdagar. kulle du då sofva godt om qvällen 2? Pojken: Neei! Inspektören (törargad): Nå, hvarför icke? Pojken (i jämrande ton): Nej, för det är så mycket loppor derhemmal En gardlet tillfrågades under ett husförhör af presten: Hvad är aflösning? — Två man och en korpral, svarade gardisten.