Två bröder. Uti Rogges Evang. Feldgeistlichen läses följande rörande historia. Bland dem vid Champigny tallne wirtembergarne voro två bröder, enda sönerna till en grefve Taube, Erik och Axel, unga män om 22 och 20 år, mycket omtyckta af kamrater aeh sina föräldrars käraste skatt och skönaste förhoppning här på jorden. När deras bataljon framryckte till Champigay och officeren meddelade befallning om stormning af en stenmur, träffadesErik. af en kula i bröstet. Axel, den yngre brodern, uppehöll med sin ena arm dea fallande brodern, kysste hans panna och lade hans hufvud i sitt knä. I samma ögonblick träffades Axel i veka lifvet af en kula och störtade utan ett ljud öfver brodern. Närmare åtta timmar lågo de begge bröderna i den starka kölden på marken, emedan man ansåg dem vara döda. Slutligen, sedan man tunnit dem vid lif, infördes de i ett fältlasarett. Tag min yngre broder först, sade Erik till sjukvårdssoldaten, han är i större behof af bjelp än jag. Ännu samma afton afled Axel, utan att ha återkommit till medvetande. När föräldrarne från Stuttgart anlände till lasarettet, funno de sina båda söner hvilande sida vid sida på en bädd af grånris. Med två lik återvände de till hemmet. LÖMSTESOT RA RNE tea er Ven Sö TY FATT 4 lg oe ssd bes Kp rer