Dagens Nyheter – 4 oktober 1872, sida 1

UVA NN dade sig att upplyfta den utsträckta handen, för att göra en militärisk helsning. Chanrellon, gom ögonblickligen förstod hvad som föregick i hans inre, tog emellertid banden, innan han hann föra den till mössan, och tryckte densamma hjertligt. Jägaren rodnade vid tanken på att han glömt sig ända derhän att visa en så hög och utmärkt officer en dylik sidovördnad. .— Jag ber er om ursäkt, herr vieomte, gade han helt enkelt, hvarefter han aflägsanade sig, helsande ödmjukt och på det bland militärer öfliga sätt. Han gick med brådskande steg, likasom trodde han sig derigenom lättare kunna förgäta den förgeeelse, hvartill han gjort sig skyldig, och hvilken framkallat en mindre behaglig stämning i hans sinne. — Mon dieu! mumlade Chanrellon, under det han såg efter honom; jag skulle vilja ge en hel årslön för att få veta denne fine goldats lefnadsöden. Han är en gentleman — och det i grund och botten. — Och en ypperlig krigare, hvilket är ännu bättre, anmärkte generalen, som sjelf börjat gin bara med att köra plogen någonstädes i Elsass. — Han tillhör Chåteauroys kår — är det inte så? frågade tiraljören, följande jägaren med blicken. — Jo, visst — och det är verkligen synd om honom, yttrade Chanrellon. Svarte falken