Dagens Nyheter – 3 oktober 1872, sida 2

-— AUVU -— -— Intet lif och ingen död kan förändra min ställning, utom den död, som en arabs sabel kommer att tillskynda mig, och som blott slltför länge låter vänta på sig. — OO, för Guds skull, herr Cecil, tala icke så! Jägaren spratt häftigt till, då detta namn utsades. — Kalla mig aldrig så mera! ropade han. Rike, som i Algier benämdes Croche-au-nez dia-Mort, framstammade några ursäkter. — Jug har inte gjort det på mycket länge, sade han; inte på ett år; men nu undföll mig det kära namnet, utan att jag visste deraf... Det smärtade mig så bittert att höra er säga, att ni lävgtar efter döden... — Åh! jag längtar visst inte efter döden, genmälde den andre med ett tvunget skratt. Tvärtom finner jag mig här bättre än under den tid då jag var gardesofficer i England — i synnerhet mår jag förträffligt, när kriget är i full gång. Godnatt! Han lutade sig mot hufvudkudden och tillslöt ögoren. Ävnu höll han emellertid pipan i munnen och fortfor att röka. Han var van att sofva, såsom soldater gofva — midt under bullret i lägret eller ute på öppna fältet, medan vilddjurens rytande genljöd från alla klippor och kullar i nejden, med sadeln till hufvudgärd och i medvetande af att han i hvarje ögonblick kunde komma att bli väckt af smattrande trummor och kanoners dån; men