Dagens Nyheter – 3 oktober 1872, sida 2

-— 201 — gom är bra, då vi ibland kämpat vid hvarandras sida, så låt mig följa min egen håg och passa upp på er, så ofta det går an. Jag kan inte göra mycket, när de andra kamraterna se på oss; men här kan jag, och derför vill jag det också. — Jag ber om förlåtelse, att jag i er närvaro vågar tala om min vilja... När man är hos araberna, behöfver man, Gudilof, inte förställa sig så mycket som i vårt eget läger. Och derför säger jag nu rent ut, hvad hela armån tänker, att om inte den der svarte f—n, Chåteauroy, funnes till, så skulle ni för länge sedan ha varit officer och fört er egen trupp... — Åh nej! Det finns tjogtals soldater i vår kår som mer än jag förtjena att bli befordrade. För resten — tala icke om öfversten! Han är vår chef, hvad annat han för öfrigt må Vara; Orden utsades lugnt, men med den största bestämdhet, så att någon motsägelse icke gerna kunde komma i fråga. Crache-au-nez dlaMort sänkte hufvudet och fortfor att afkläda korporalen, under det han mumlade för sig sjelf, att det var sannt hvad han sagt och att hela regementet visste det. — Ni trifs bra här i Algeriet, tror jag? yttrade Bel.å faire-peur, i-det han utsträckte gi; på kuddarne. — Jag, sir? Ja, jag har aldrig funnit mig så väl någonstädes. Och jag skulle visa stor