Dagens Nyheter – 3 oktober 1872, sida 1

nu hade ett namn, på länge ohördt af honom, i hans minne återkallat en förfluten tid, hvilken han alltifrån den dag, då han iklädde sig de afrikanska jägarnes uniform, begrafvit djupt 1 glömskans flod. Och långt efter sedan hans kamrat somnat, långt efter sedan ljusena i lampetten slocknat låg han vaken, blickande ut genom tältöppningen öfver det nu mörka och tysta beduinlägret samt tänkande på sin ungdomstid, hvilken blifvit för honom som en dröm — denna tid, då en annan verld än Afrikas verld kändo honom under namnet Bertie Cecil. XVII — Ventrebleu! ropade en divisionsgeneral, som jemte flera högre officerare satt och pokulerade utanför kafest vid Rogeringstorget i Algier en afton sedan solen gått ned. Det finns många f. d. stråtröfvare i armån, men det klagar jag inte öfver; ty hade vi ej folk af den eorten i våra leder, så skulle det öfriga manskapet ta sig illa ut. Jag skall säga er att, medan andra soldater slåss derför att det är deras pligt att slåss, så slåss åter de gamla banditerna derför att de tycka om att slåss. Se, det är en stor skilnad. En tiraljör-öfverate — en smärt, blek parisare med ett om veklighet vittnande ansigte, men som i sjelfva verket gjort sig känd för att