Dagens Nyheter – 2 oktober 1872, sida 2

Nästan i det ögonblick, då solen befann sig på den af seheiken angifna punkt å himmolen, sågs jägaren ånyo nalkas arabernas läger; men han var nu icke ensam. Samma natt hvilade SÖknens perlat åter i den tappre emirens tält. Men redan vid morgonens gryning gjorde Sidi Ilderim ett förfärligt anfall på de då ännu sofvande fransmännens läger. Ifrån och med denna dag visade sig Raoul de Chåteauroyas hat mot den oförskräckte, allmänt omtyckte Bela faire-peur ännu lifligare och bittrare än någonsin förr. Det var, Bom ofvanför är fsagdt, i Ilderims tilt vår tappre jägaro nu befann sig. Scheiken hade från den stund, då han återfick in skatt, troget hållit sitt löfte till Bel-å fairepeur. Alla stammens medlemmar behandlade donne som en kär broder; hvarhelst de vistade3, mottogo de honom hjertligt ech höllo honom i stor heder. Deltog han islagtningar, gå uppbjödo de all sin förmåga för att szydca hmom; var han i nöd, så skyndade de att firskaffa honom hvad han behöfde; måste han nigon gång fly, så ställde de sina snabbaste och dyrbaraste hästar till hans dispositior. Tack vare honom, kunde Frankrike liia på d:n med dem afslutade alliansen eller åtminstone på deras neutralitet; och höfdingen omfattade horom med en tyst, men sann och ädel vänskep, som var djupt rotad i hans fasta gjäl Mollan dem rådde ett broderligt förs