Dagens Nyheter – 1 oktober 1872, sida 3

1 Dan Fransisco och anhöll avt Ia tala vid direktören. När denne kom ut, öppnade han en liten kappsäck af läder och lade med största lugn en tung klump mörkbrun, smutsig metall under direktörens näsa, — 4Nå yttrade denne, hvad är detta för något? Tenn eller messing? — Den främmande log ironiskt och svarade torrt: Se efter riktigt! — Hvad tjenar det till, svarade penningmannen; jag är ej mineralog, jag känner blott ett slags metall och har icke tid att befatta mig med denna. — Känner ni igen guld, om ni får sc sådant, vidblef den främmande med största lugn, annars ville jag bedja er låta någon sakkunnig undersöka denna metall. Bankdirektören samtyckte härtill, sedan ytterligare några ord blifvit vexlade, och en bekant kemist tillkallades, hvilken ej väl fick se metallklumpen, förrän han med en viss ifver frågade hvarifrån den var. Då den frimmande icke ville lemna några upplysningar i detta afseende, tog kemisten metal len med sig hem för att undersöka den. Följande dagen återkom han till banken med en stor gul metallstång, — Det ser ut som guld, sade direktören. — Det är det finaste guld jag någonsin sett, det finaste, som någonsin varit i min smältdegel. Den irämmande, som egde metallen, sade ingenting och ville icke besvara do frågor man ställde till honom. Han fordrade endast, för att få ett ytterligare bevis, att metallen skulle skickas till myntet. Detta skedde, och få dagar der efter var den ombildad till mynt med ett värde af 8,000 dollar. Denna summa blef på den främmandes begäran mottagen i banken för hans räkning. — Omkriog en vecka ef. teråt kom han tillbaka med en ännu större qvantitet af samma metall, — Det är guld. ropade den förvånade bankdirektören då han såg metallen, rent guld såsom sist. Hvar i all verlden tar ni detta? Den främmande såg upp på den talande med stadig blicki och svarade kallt: Jag gör det — jag gör det sjelf. Man tänke sig bankdirektörens förvåniog, hvilken icke blef mindre, när den främmande, denne moderne Midas, tillade att han efter långa och mödosamma försök lyckats upptäcka hemligheten att — förändra hvilken metall som helst till en annan. Han kunde göra guld skeppunisvis, ja, hela skeppslaster, om man önskade det; men metoden ville han icke yppa för någon lefvande varelse. En öfverenskommelse blef emellertid afslutad,jenligt hvilken Midas skulle anskaffa guldet och bankdirektören deremot sörja för att få det afyttradt på ponningmarknaden så fördelaktigt som möjligt. Det säges vidare, att mer än en half million dollar af detta guld redan blifvit satt i cirkulation, och detta är naturligtvis endast en ringa början af den guldflod, som denna hemlighetsfulla man vill släppa lös öfver jorden. Det lär vara de två kompanjonernas afsigt att göra San Fransisco till centrum för alla vexelaffärer och upplagsorten för hela jordens produkter. — Times anmärker att dea sista delen af berättelsen lyder som en saga, men att första. hälften förefaller otroligt sann. Den amerikanska tidningen har rätt då den säger att det är förskräckligt att tänka på de följder, som kunna framkallas af dessa två mäns äregirighet, i händelse den skulle öfverskrida förnuftiga gränser; men för vår del vilja vi gifva det rådet, att iogen måtte af fruktan för denna fara försumma sina pligter och dagliga sysslor innan berättelsen blifvit några gånger på det bestämdaste bekräftad. Fem emigranter mördade. En man vid namn. Osborne hade ankommit till Clearmont, 12 mil norr om Maryville, Missouri. Ur den vagn han körde hade en vedervärdig stank framträngt, hvilket haft till följd att åtskilliga personer på platsen deraf fattat misstankar att icke allt stod rätt till, hvadan de undersökt vagnens innehåll och påträffat fem lik, hvilka redan börjat öfvergå till förruttnelse. Osborne hade förklarat att de fem liken voro efter personer, som blifvit mördade vid Holton, Kansas, af en viss Wi!liams, hvilken legt honom, Osborne, att skaffa dem ur vägen. Senare från platsen ingångna underrättelser ianehålla att Ösborne, hans rätta namn var Tanzey, sjelf var den man som mördat de fem personerna, och det på ett försåtligt och djefvulskt sätt. Denne Tanzey sammanträffade torsdagen den 15 aug. med en familj af fem personer på landsvägen i Nedoweg county, Mo. Familjen bestod af man, hustru och två små barn — ett 15 månader och det andra 3 år gammalt — samt en ung ogift man: Tan zey var utan penningar och den godbjertade familjen inbjöd honom att taga plats i den med två oxar förspända vagn, hvari hon åkte, och spisa med henne, enär han skulle resa. samma väg. Söndagen den 18 aug. anlände de resande till Burr Oak Grove, omkring 16 mil från Maryville, När aftonen inbröt, gjorde de upp eld för att laga mat. Sedan man spisat, lade sig mannen, hustrun och barnen nel i vagnen; den unge mannen förblef sittande i närheten af elden; Då kom främlingen, som blifvit så vänligt mottågen och behandlad at den intet ondt anande familjen, på den helvetiska tanken att mörda sina reskamrater och sätta sig i besittning af deras egendom. Handlingen följde tanken raskt i spåren. . Tanzey smög sig fram till vagnen, grep en deri liggande laddad revolver, närmade sig den vid elden sittande mannen samt sköt och dödade honom ögonblickligen. Den i vagnen sofvande mannen, väckt af knallen, steg upp och närmade sig elden under utropet; bra, ganska bra! Ea hund i närheten hade länge med saitt skällande hållit familjen vaken, och mannen trodde nu att främligen skjutit denna hund. Dock hade mannen koappt hunnit yttra dessa ord, inaan Tanzey aflossade ett skott mot honom, hvaraf han dock eniast lindrigt sårades. Mördaren. förföljd af den sårade