Dagens Nyheter – 1 oktober 1872, sida 2

göra ett enda ögonblicks uppehåll. Han närmade sig hastigt och frimodigt det ställe, der han visste att döden, den qvalfullaste död, väntade honom. Hans häst var af arabisk race — ung, snabbfotad och i stånd till att uthärda såväl de största mödor som den starkaste hetta. Den långa vägen tillryggalades mycket fort. När Belå faire-peur slutligen hunnit så nära beduiaernas läger att deras tä!t syntes på afstånd, fick han se scheiken komma ridande från ett annat håll åtföljd af en ryttartrupp. Han hade verit ute för att fouragera och kunde således ännu ej ha erhållit kunskap om Djelmas bartröfvande. Bel-å-faire-peur galopparade direkte emot truspen, svängande den hvita fanan i luften. Bediinerna stannade, och Ilderim mnalkades ensam parlam:ntäen. Han var on ståtlig medeå!ders man, dan noblaste typ af en öknens son. Genast kände han igen kämpen, som mött honom i så mångan blodig strid, och han helsade honom med en värdighet, som verkligen kunde kallas majestätisk. Då jägaren räckte honom brefvet, gjorde han en artig, men afböjande åtbörd, i det han sade: — Läs det för mig. Och det blef uppläst. Bittra, grymma, nedriga voro de få ord, det janehöll. Om höfdingen gjorde minsta för. ök att anfalla dem som röfvat ifrån honom hm ös Djelma, skulle detta steg bestraffas genom den