Dagens Nyheter – 1 oktober 1872, sida 2

fångna flickans afdagatagande; om han endast förblefve under vapen, utan att tillåta sig något dirokt anfall, skulle hon bli markisens mätress och, sedan han tröttnat vid henne, öfverlemnas åt soldaterna. Det enda vilkor, hvarunder scheiken kunde få henne tillbaka, vore att han genast och fullständigt skulle underkasta sig det kejserliga väldet samt personligen infinna sig med sina krigaro hos fransmännen, för att hylla markisen i egenskap af Frankrikes representant — vid hvilket tillfälle de skulle förklara sig sjelfva vara hundar och barn af hundar. Så lydde fredsanbudet. Jögaren uppläste skrifvelsen till slutet med orubbligt lugn. Derefter upplyftade han hufvudet och såg på emiren — han väntade att finna femtio värjspetsar riktade mot sitt hjerta. Men när han nu betraktade höfdingen glömde han straxt sin egen belägenhet. Hans tankar upptogos helt och hållet af det fenomen som tedde sig för hans blickar. Hittills hade han aldrig kunnat göra sig en föreställning om hvilka förfärliga själsqval en verklig och djup passion likväl kan föranleda. Han var härdad i krigets skola, van vid att be. vittna svåra så väl fysiska som andliga lidanden, van att ge män och hästar försmäkta af törst eller värnlösa qvinnor släpas från sina hem och sina barn af ursinniga soldater. Det tjenar till föga att här antyda alla de fasor som under ett fälttåg i Afrika höra till ord