Dagens Nyheter – 1 oktober 1872, sida 1

ningen för dagen. Rysligheterna äro många oci stora, men Bel-å-faire-peur, seom under en he mängd af år deltegit i sådana fälttåg, hade aldrig sett eller ens kunnat tänka sig möjlig heten af en så ohygglig tortyr, som höfdin. gen i detta ögonbliek syntes undergå. Qva len voro stumma, de återhöllos medelst band af jern, ty den. stolta andan bland öknens barn tillät icke den majestätiske styresmannen öfver en hel stam att gifva luft åt sin smärta; men hvarje drag i hans ansigte uttryckte densamma välteligare än några ord skulle ha förmått. Beduinerna uppgåfvo ett härskri, liknande hundra tigrars tjut; de svängde sablarne öfver sina hufvuden och störtade fram för att nedgöra den man, genom hvars mun denva oerhörda förolämpning slungats mot deras höfding och dem sjelfva. Jägaren sökte icke försvara sig. Han satt orörlig; ty han ansåg hämnden rättvis. Sckeiken upplyftade sitt svärd och pekade på den hvita fanan; det var ett tecken att de skulle draga sig tillbaka. Derpå yttrade han med en stämma, dundrande som åskan: — Om ni ej förlitat er på min beder, skulle jeg nu låta hugga er i stycken. Far tillbaka till den tiger, som befaller öfver er, och säg honom att — så saunt Allah lefver — skall jag öfverfalla honom och slå honom, såsom han hittills aldrig blifvit slagen. Död eller lefvande skall den bortröfvade flickan åter