Dagens Nyheter – 1 oktober 1872, sida 1

—-—— dv EV — att icke tiga, äfven då han förolämpades af en förman. — Nå, så lyd då också! fortfor Chåteauroy. Men eftersom ni mår så väl i värmen, så skall ni taga on parlamentärflagg och rida med detta bref till scheiken Ilderim. Dock — låt mig först veta, hvad ni tänker om flickans tillfångatagande. — Det passar icke mig att uttala några åzigter, herr öfverste. — Pardieu! det passar er, när jag befaller er att göra det. Tala, eller jag skall låta piska orden ur er. — Får jag tala fullkomligt uppriktigt? — Ja, för hin i våld! — Nåväl, min tanke är att de som föra krig mot qvinnor icke längre äro värdiga att kämpa mot män. Chåteauroy rusade fram emot honom. Hans ådror svällde :och blefvo svarta; man kunde ge huru hjertat bultade i hanä bröst. — Vid Gud! ropade han, i det ban HKöll gin knutna hand under jägarens haka; jag tror, att jag låter skjuta ihjäl er som en hund. Bel-å faire-peur såg på honom med sin vanliga lugna och sorglösa min samt yttrade, utan att i någon mån ändra den vördnadefulla ton, hvari ban alltid talades till sin chef: — Ni har förut hotat med att taga mitt Lif, hörr öfverste. Det är så godt ni gör det