Dagens Nyheter – 30 september 1872, sida 2

enkelt manligt lugn och tillkännagaf att han ville taga afsked af sin omgifning3; landshöfding v. Troil med grefvinna, hofstallmästaren Bråkenbielm med g.efvinna, öfverintendenten Dardel, läkarne doktor V. Lundberg och Edholm, generalerna af Klint och Cederström samt ordonnansofficeren löjtnant Gyllenram inträdde nu; konungen räckte dem alla handen och uttalade ett tydligt Farväl samt sände helsningar till sina frånvarande anförvandter och vänner. Det var ett ögonblick så gripande, att det säkert ej af någon af deltagarno förglömmes; en och annan af dem blef af känslan så öfverväldigad, att han på knä med öfverströmmande tärar fuktade den kungliga vännens hand. Prosten i St Petri, hofpredikanten Olin, som blifvit efterskickad och befann sig i yttre rummet, inträdde nu på konungens önskan. Han. förrättade en enkel och varm bön, som slutades med välsignelsen. Konungen var nu ytterligt svag; men på hufvudets rörelser och på blicken kunde man se att hans själ följde med och deltog i börens heliga handling. Ser du, mina fingrar hvitna redan, yttrade konungen till sin läkare. Ers majestät får ej anticipera, ännu torde smärtor återstå, svarade dr L. Konungen låg derefter stilla, med blicken hvilande på handen, lik som följde han sjelf med ögat dödens framskridande gång. Efter en stund sträckte han ut armen och frågade: Hur många pulsslag, Lundberg? Fyrtio, ers möajestät! Ändå så många! yttrade kungen. Rösten var nu så matt, att den endast var en svag, framstött hviskning. Litmedikus Edholm, som satt vid hufvudgärden, tog en silkesnäsduk fuktad i eau de Cologne och badade konungens hufvud. En gång förde konungen handen upp mot nacken: SJag känner ingen kyla ännu här uppe, yttrade han; ännu senare tog han upp handen och sköt näsduken bakåt, liksom om han känt hetta i bakre delen af hufvudet. Dessa voro de sista lifsyttringarne; han låg nu alldeles lugn, andedragen hördes jemna och tydliga, endast allt svagare. Do närvarande hade tagit plats vid sängen, löjtn. Gyllenram vid konungens fötter, hofstallmästaren Bråkenhjelm samt doktorerna Lundberg och Edholm vid sidan samt landshöfding v. Troil vil hufvudgärden; general Klint stod i dörren och general Cederström anlände just i dödsmomentet. Allt var tyst kring den döende kungen. Snart reste sig hr Lundberg med tillkännagifvandet: Nu har vår konung slutat.