Dagens Nyheter – 28 september 1872, sida 1

VE När trätan blifvit som lifligast, hade Bel-åfaire-peur nalkats dörren till salen, för att se hvad som var på färde. ! Han anade icke att han sjelf var den som Cigarette försvarade mot Gråskäggs tillvitelser. Lång som han var, syntes han öfver de andras hufvuden, och Cigarette märkte honom genast, så snart hon åter börjat dansa. Hade han hört allt eller kanske intet? Denna fråga ställde hon till gig sjelf under dat hon fög öfver golfvet, och rodnaden på henneg kinder blef ännu mörkaro än den förut varit. Hon såg på honom gång efter annan och kom: sjelf till den slutsatsen att han ingoenting hört; ty hans ansigte var allvarsamt, uttrycket i hans blick röjde trötthet och liknöjdhet, och ehuru han då och då botraktade henne, tycktes hans tankar vara långt borta. — Aha, min vackre herre! sade Cigarette inom sig sjelf, i det hon erfor en bitter harm. Ni ser på mig och ni tänker ändå icke på mig. Detta förhållande måste ändras med det första. En sådan missaktning hade aldrig visats hanne. Alltsedan hon var litet barn, hade hon varit van vid att belönas med namnam och beröm för sin dans. Och sedan hon blef äldre, hade hon vant gig vid att tjusa sin omgifnirg genom sina bshagfulla rörelser och sin yppiga växt, hvarmed hon hado det bästa tillfälle att briljera i cancan. UNDER SKILDA FANOR. 2.