Dagens Nyheter – 27 september 1872, sida 1

En af Tysklands största skalder tillropade sitt folk tre ord: Enighet, enighet, enighes. Och detta folk mottog denna uppmaning såsom ett dyrbart testamente; det förstod: dess betydelse, och det blef starkt. En bättre uppmaning kunna vi idag icke ställa till dem af hufvudstadens valmän, hvilka dela de åsigter, dem vi framhållit såsom bestämmande för alla, som önska sätta på Stockholmsbänken i andra kammaren de under förhandsnvarande förhållanden bästa representanter, gom kunna erhåilag. Det torde vara obshöfligt att nu ytterligare påpeka huru nödvändigt det är, att de valmän, som öfver hufvud hysa samma åsigter, förena gig om en gemensam kandidatlista, med uppoffring af ett och annat personligt tycke, en och annan förutfattad mening eller inrotad fördom. Men vigten af den handling som i dag skall utöfvas af hufvudstadens valmän och det bedröfliga exemplet från föregående ersättrningsval, der de liberalas nederlag berott dels af deras splittring, dels deraf att de psutit liknöjda hemma och ej begagnat sin rätt att rösta, föranleda oss att ännu en gång tillropa dem: enighet, enighet, enighet! Dessa många anonyma kandidatlistor, com vid hvarje val förekomma och hvilka äfven i år varit synliga, innebära ofta ingenting annat än en manöver, afsedd att splittra rösterna och derigenom bereda motsidans favoriter seger. Alla röster som gruppera sig om en sådan lista äro alltså icke blott utan nytta, utan till bestämd skada bortkastade. Den kandidatlista, hvilken vi i gårdagsnumret rekommenderade och som här ofvan åter är införd, tro vi under nuvarande: förhållanden — vi upprepa cCessa ord — vara den som är bästa uttrycket för deras önskan, hvilka icke vilja se representationen delad i två fiendtliga partier, utan äro genomträngda af den öfvertygelsen, att det helas bästa — och då äfven hvarje enskilds väl — endast kan befrämjas genom ömsesidigt tillmötesgående och att verklig fara förestår för den ena parten, om den trotsigt kastar stridshandsken i gsnsigtet på den andra. Det var att vänta att de af våra kolleger, som företrädesvis vilja anses för Xstora, skulle vända sina segel efter den vind, som blåst på tjenstemannamötet å börsen. Aftonbladet har dock ej kunnat taga det stora baksteget fullt ut, utan insatt på sin lista hr Dufva, för hvilken en af börsmötets kandidater fått vika. Hr Staaff, förut förordad, blef offret. Detta skedde dock helt säkert icke af fritt val: — Aftonbladet hade nog haft lust, om det låtit sig göra, att till riksdagsman förorda statsrådets eamtliga ledamöter samt alla goda och trogna embetsoch tjenstemän! — utan emedan det kommit