Dagens Nyheter – 26 september 1872, sida 2

EE MVV SN Under det markisen åhörde, huru hans korporal prisades, sammandrog han ögonbrynen. Det var tydligt att den ifrågavarande mannen icke stod väl anskrifven hos honom. — Karlen rider väl, yttrade han i en tor, som han bemödade sig att göra likgiltig; häri — så vidt jag kan se — ligger hela hans förtjenst. Jag önskar också af allt bjerta att ni hade honom, Claude. — Nåväl, utropade Chanrellon, i det han med serveten torkade vinet af sina mustaseher, han skulle ha varit kapten vid det här laget, om han tjenat vid min kår. Morbleu! han sköter gabeln makalöst väl — dödar med eget vapen lika många som jag, när det kommer till handgemäng, rider med vindens hastighet, har enfalks blick och lyder som ett urverk; hvad mera kan ni begära? — Ja, visst lyder han! svarade jägareregementets öfverste. Han skulle lyda, utan att säga ett ord, om ni befallde honom att gå rakt mot mynningen af en kanon, för att i nästa ögonblick bort:sopas af en jättekula; men han ger er en sådan förbannad grandgeigneur-blick, medan han lyssnar till era befallningar, att man skulle kunna tro att han, och icke ni, kommenderade regementet. — Men han är ju mycket omtyckt af ert folk också? — Min herre, det är den sämsta egenskap gom kan finnas hos en korporal. Hans metod för digciplinerg vidmakthållande består i att