Dagens Nyheter – 26 september 1872, sida 1

och sorglösa. -Detfinns ingenting bättre i mitt tycke än aristokrater, notabene af dex äkta sorten. Jag tål inte alls nysa-förgyllda pepparkakor, som skämmas för att vara hedorligt bröd — utan det är det gamla ädla blodet jag värderar. Öfversten bemödade sig att le, men han hade mycket svårt härför, ty den lilla otacksamma halo måitat sitt. hugg mot hans ömtåligaste punkt. Han tillhörde dena nyare adeln, som uppkommit under första. kejsardömet, och ehuru en kraftfull och modig krigare, hade han den svagheten att vara misanöjd öfver att bans fader varit en ur folkets leier utgången hjelte, hvilken så utmärkte sig inom italienska armåna att han slutligen. uppnådde. de högsta militära hodereplatser, fastän han från början stått. mycket lågt på samhällets. trappa. Mån sade att han under sina ynglingaår tjenat som dräng på en gästgifvaregård i Nivernais. — Ah, min sköna! svarade öfversten med ett tvunget hånskratt; har ni tagit min korporal till er älskare? Ni borde slå. upp med era gamla vänner först; annars kan det lätt hända att han får sig ett sabelhugg, innan kan vet ordet af. Fanans väninna tömde sitt sjette glas champagne.. Hon kände för första gången i sitt lif huru blodet steg henne till hufvudet och brände hennes kinder. Hon var yisserligon van vid skämt, som ofta kunde vara bitande