Dagens Nyheter – 26 september 1872, sida 1

AA MAV som nu hade ett högre befäl inom kavalleriet. Pardienu! om jag i en skärmytsling finge välja mellan att ha Bel-å-faire-peur eller sex andra goldater till mina hjelpare, så föredrog jag honom ensam framför de sex. Cbåteauroy gjorde en åtbörd af otålighet. — Ah, detta är bara gallimatias! Slikt prat hör man emollertid blott alltför ofta om denne man, likasom vore han en annan Roland eller en pånyttfödd Bayard! Jag finnor för min del ingenting ovanligt hos honom, om icke att han är en alltför fin herre, för att ej ha hunnit högre i graderna. — Ja, han är riktigt fin! skrattade Cigarette. Han bugade sig för mig i deg, gom hade han varit en kammarherre. Hans skägg är såsom silke, och hang händer gmå och mjuka gom en qvinnag. Men på samma gång är han en tapper soldat. — Jo, säkert, inföll Claude de OChanrellon. Man får leta efter ena ypperligare krigare. Jag sade straxt att det skulle bli något af konom, när han kom hit för många år sedan, Jag skulle önska, att jag hade honom bland mitt folk; om det girge an, skulle ni få af. stå honom åt mig, Chåteauroy. Tänk, så lämplig han är att använda i och för farliga uppdrag, der både mod tystlåtenhet erfordras! Vi andra prata och skräfla jemnt och ständigt; men han säger så litet — ett ord då och ett ord då, just när det behöftes — ieke mera, Och han slåss som hin sjelf, UNDER BKILDA FANOR: 5?