Dagens Nyheter – 26 september 1872, sida 1

I såsom folkets ombud häfdar folkets rätt gentemot konungamakten, när det erfordras, och besitter han derjemte andra nödiga egenskaper, så finnes icke anledning att underlåta välja honom. Således se vi icke något hinder för att rösta på t. ex. hrr Adlersparre, Ljungberg och Mankell. Behöfdes annat bevis på den sistnämdes fullkomliga sjelfständighet gentemot regeringen, än det hans egen offentliga verksamhet lemnar, så skulle man finna det i embetsmännens våldsamma motstånd mot hans kandidatur. De ha häri erhållit verksamt bistånd af krigspartiets organ här i landet, Aftonbladet, som icke kan ursäkta hr Mankells medverkan till omintetgörande af den ljufliga drömmen om att få jemte folkbeväpningen bibehålla en stående värfvad armå färdig att offras upp i striden för att åt Danmark återvinna nägra socknar i norra Schlesvig. Motståndarne till hr Mankell ha dåristat beskylla honom för karakterslöshett. Det är nättopp den mest ogrundade af alla de beskyllningar som möjligen skulle kanna uppfinnas mot honom. Man kunde ju vara berättigad för 6 år gedan, då hans utseende till riksdagsman först ifrågasattes, att tveka om hang, liksom om andra statstjenares, karaktersfasthet — och denna tidning deltog då i en sådan tvekan — mbn sedan han dels genom sin litterära verksamhet, dels inom riksdagen under de ifrågavarande 6 åren visat sig oförändradt lika varm för folkmaktens bevarande och utvidgande samt för alla de vigtigaste frågorna på dagordningen, måste beskyllningen för karakterslöshet anse3 rent af gripen ur luften. Så säger man: hans månhet om sträng statshushållving är ej mycket värd, då han vill bortekänka en statens egendom på 10 millioner. Vändningen är ny. Attnedsätta tryckande skatter, det skulle vara att bortskänka statens egendom! Om någon ibland stadsfullmäktige föreslår att nedsätta en eller annan, alltför tryckande tunga, så bort med honom! Han vill skänka bort en stadens egendom ! lutligen: hr Mankell har kastat sig i landtmannapartiets armar. Riksdagsprotokoller vittna annorlunda. Om vid riksdagen ett eller flera ämnen förekomma, deri en representant hyser lika åsigt med det ena eller andra partiet, skall han då rösta emot det bära för att undgå anses höra till det partiet? Är sådan Aftonbladets politiska lära? Hr Mankell har under de tre riksdagar han representerat Stockholm mången gång yttrat sig i strid mot landtmannapartiet och blifvit af detsamma kullvoterad. Om man ser utan fördom på hr Mankells offentliga verksamhet, skall man lätt upptäcka hvad det egentligen är gom skiljer honom från intelligenspartiet: det är att han städse vid behandlingen af allmänna frågor har för ögonen allas rätt, allas bästa, under det intelligenspartiet ofsa ser mera på fåtalets privilegier och på de privilegierades bästa. Det är detta som alltid skiljt och alltid skall skilja demokraten från aristokraten och byråkraten. Det är denna skilnad, och skärpan hvarmed hr Mankellj. städse låter den framstå, som gör de genom börden, rikedomen eller tjensten gynnade så afvoge mot honom. Men just samma orsak borde mana tusenden af Stockholms valmän at; offra en timma i morgon för att åter