-— 243 — Jag är inte förnäm. Ni ser i mig endast en korporal vid jägare-regementet. — Åh, jag bar känt en hertig som var korporal! Hvad var det som ruinaerade er? — Hväd ruirerar dö Hesta menniskor? — Deras galenskaper, menar jag. — Ja, det vet jag också, svarade Cigarette i tvär ton. Hon hade icke tålamod med honom. Han dansade så ypperligt, han såg så präktig ut; och Hon var icke i stånd till att aflocka honom ett enda upplysande svar. Detta förtröt henne. När män, sådana sem ni, tillade hon, uppträda i de afrikanska volontärernas leder, är det åtminstone ingen visdom som fört dem dit. För resten är ni alldeles för vacker för att kunna vara vis. Han smålog. — Nej, det har jag aldrig varit, deri har ni rätt... Och ni å or sida är alltför täck för att vara cynisk. — Hvad för Bieg? . Hon förstod icke ordets betydelse. Utan att bry sig om att afvakta förklaring deröfver, fortfor hon emellertid: — Har ni några goda cigarrer, gå gif mig en. Bruka qviönorna röka i ert hemland? — Åhja — många af dem, — Hvar är det då? — Jag bar intet fosterland — numera. — Men ni har ju haft ett sådant? vv Jag har redan glömt, att jag någonsin egt dor lyckan.