MUR Hon var en liten amazon; hvad det vill sign att rodna, derom hade hon intet begrepp, och hennes ord och tankar voro oftast både pöbelaktiga och lättfärdiga; men hon var en god soldat, sådana dygder, som företrädesvis böra finnas ho3 krigaren, besatt hon i ovanlig grad; soldater hade varit hennes lärare, hennes mönster, hennes vådare och, sedan hon blef något äldre, hennes älskare. Hon kände inga andra menniskor. Hon hade ingen anzan ledande stjorna än örnen på fanorna; hon visste icke af några andra pligter än att gå modigt faran till mötes, att aldrig förråda en kamrat och att dyrka endast tvänne gudomligheter: CÄran och SFrankrikeX. Dock berättades i kasernerna många drag af lilla Cigarette, hvilka vittnade om att det fanns något godt hos henne, som icke sällan saknas hos menniskor, bättre ansedda än hon. Man talade om, huru mildt och omsorgsfullt hon skötte sårade krigare; huru föga det bekymrade henne att kulorna hveno om hennes öron, då det gällde att bära litet vatten till en döende man; huru hon ofta vakat vid dödsbäddar, sjungande för att döfva de lidandes smärtor, och vägrat att infinna sig vid glada fester, som samtidigt firats, fastän det fanns ingenting som hon tyckte så mycket om som fester; huru hon en gång ridit tjugu mil på en osadlad arabisk häst, för att hemta en läkare till er stackars beduin, gom midt i ökaen försmäktade i följd af en mängd plåg