Dagens Nyheter – 24 september 1872, sida 1

-— gvUJ -— han blef! Gässen tog jag, och förtjust var han öfver att slippa den besvärliga börda han burit på ryggen. Sålänge jag kunde se honom, låg han på magen med ansigtet gömdt i sanden. Sedan på qvällen smorde vi oss med gåestek, som var ypperlig. Cigarette nickade och log. — Inte så dumt, Tata; men jag har hört bättre, sade hon. Det är visst något storverk att skrämma en bonde och springa bort med hans gäss! — Baerebleu! utbrast Tata misslynt; ty han tyckte sjelf att hang bedrift förtjenade allt beröm. Ditt hjerta tillbör numera helt och hållet engelsmannen, det hörs nog. Cigarette bara skrattade och sjöng en glädtig visa med den mest mjuka, fylliga och klingande stämma. : — Mitt hjerta rår ingen om, Tata, yttrade hon derefter. Engelsmannen, säger du? Hyvyarför tror du, att han är engelsman? — Derför att han badar så mycket. Han ligger ju i vattnet jemnt och ständigt som en annan skälhund. — Åh! — Ach så för det att han är så tystlåten. — Åh! — För så för det han tycker om hafvet. — Åh! — Och så för det han boxas, — Åh! UNDER SEILDA FANOR. 30.