Dagens Nyheter – 21 september 1872, sida 2

Tyska kejsarhusets fester vid mötet i Bara lin ha kostat kejsar Wilhelm 1 million thaler (213 million rdr). En tidving i Wien tröstar med att det är en bagatell emot hvad östers rikiska kejsarhussts gästfrihet under furstekongressen i Wien kostade; det uppgick till 30 millioner gulden. — För öfrigt försäkras att de tre kejsarno kommit öfverens att åter träffas vid expositionens öppnande i Wien den 1 mej nästa år, Det är nu tillräckligt kändt att trekejsarmötet icke ledt till. några traktater, men det är roligt nog att höra ctt yttrande härom af ryska rikskansleren furst Gortschakoff. Han yttrade till.en hög person i Barlin, aftonen föra sin afresa derifrån, sin stora belåtenhet med att tankeutbytet mellan de tre staternas utrikesministrar ledt till en glädjande samdrägt rörande alla frågor i den europeiska politiken, och tillade: et surtout je suis content quwil nye rien decrit. (Och isynnerhet är jag oo med att ingenting blifvit uppgjordt skriftigt. Från ryska och österrikiska hufvudstäderna låta officiella röster höra sig angående mötets betydelse. Den officiella Wiener Zeitung säger att kejsaren till sina folk hamför nya och starkare garantier för tredens vpprätthållands samt befistande af österrikiska monarkiens makt och anseende. I samma anda och med samma korthet uttalar sig ryska regeringen genom ett meddelande i St Petersburgs officiella tidning. Efter den skarpa lexa preussiska regeringen gifvit biskopen i Ermeland, i det hon vägrat mottaga någon adress från honom förrän han fullständigt underkastat sig staten, tyckes dsnna regering ej vidare vilja tåla några sådana oför syntheter som denne biskop började med att tillåta sig. Lagen om jesuiternas fördritvande verkställes öfverallt; och sedan det blifvit tydligt att regeringen ej ämnar vika något från sitt program, gör befolkningen, till och med i de mest påfviskt sinnade städer ej vidare ens något försök till motstånd. — Baierska regeringen har ock begynt utdrifva jesuiterna och går dervid tillviga med ännu mindre koasiderstion än den preussiska. — Biskopen af Ermeland, åå sin sida, flyttar striden in på ett annat fält. Han törs ej längre öppet angripa regeringen, men han söker undergräfva henne. Han talar visserligen i ett utfärdadt berdabref, som upplästs i kyrkorna uti hans sift, om den skyldiga kärleken till kejsaren och. riket, men fördömer och varnar ock för de moderna filosofiska lärorna, hvilka förderfva tron och sederna. Det berättas att Gambetta den 12 dennes haft ett samtal med Thiers högra hand, hr Barthelemy de St Hilaire, och inrikesministern Lefranc angående det at den sistovämde uttärdado förbudet mot offentliga banketter till firande af den första franska revolutionens årsdag (i morgon). Gambetta yrkade att regeringen måtte tillstädja sådana banketter under vissa vilkor, som betoge dem karakteren at offentliga demonstrationer. R-geringen skall ock ha fogat sig häri, hvilket syaes deraf att Gambettas tidning sedermera innehållit uppmaning till banketters föranstaltande. Den bekante publicisten John ILemoine offentliggör i Journal des Dåebats en artikel rövrande verkliga betydelsen af det kejsarmöte som nyligen egt rum i Berlin, i hvilken han lemnar en sansad skildring af Frankrikes politiska ställning. Efter att ha utvecklat, att da tre kejsarnes möte i Borlin ur alla syn: punkter måste betraktas såsom ett defensivförbund mot Frankrike, såsom en tydlig var: ning om att detta land, för så vidt det i närmaste framtiden skulle vilja börja ett krig, skall komma att stå lika isoleradt som under det eista, fortsätter Lemoine: Vi ha det olyckliga privilegiet att för hvarja gång oenighet uppstår mellan de andra makterna göra ett slut på den genom att försätta dem i den nödvändigheten att förena sig emot oss. . Det är sålunda ieke svårt att genom en närmare betraktelse af de känslor, af hvilka de tre monarker, som nyligen omfamnat hvarandra i Berlin, ba känt sig besjälade, upptäcka grodden till månget stridigt intresse, som förr eller senare måste leda till utbrott; men alla dessa mer och mindre dolda orsaker till tvedrägt försvinna eller träda åtminstone för ögonblicket i bakgrunden för nödvändigheten af att tvivga Frankrike till att vara lugat. Häruti måste yerkliga målet för sammankomsten i Berlin sökas, Med cet olycksaliga lättsinne och den löjliga inbilskaet, som för 088 äro egendomliga, äro vi alltid benägne till att tro, att man älskar oss för vår egen skull och att vi lätt skola fiaona bundsförvandter, till