Dagens Nyheter – 21 september 1872, sida 2

Det förberedande valmöte, som i går afton hölls med femte valkretsen i teaterhuset å Ladugårdslandet, var besökt af omkring 100 personer. Till ordförande utsågs öfveratelöjtnant Keyser, som intog ordförandeplatsen med att erinra om nödvändigheten af försonlighet och tillmötesgående mellan de olika partierna, på det att de stora fosterländska intressena ej för små enskilda intressen måtte åsidosättas. Direktor Borg utsågs till protokollsförare. Bland em stor mängd kandidater, dels uppsatta på föregående mötens förslagslistor, dels vid tillfället nämda, omfattades följande af mötespluralitetens sympatier, nemligen hrr Dufva, Hedin, Cederschöld, K:yser, Adlersparre, Gripenstedt, Fock, Sjöberg, Rubenson, Carlen, A. Bergström och bleckslagaren Granholm. Åtskilliga af dessa namn föranledde diskussion och voteriogar, andra antogos enhälligt. Bland de förra var statsrådet Bergström; hvilken lifligt förordades åf hrr L. J. Hierta och docenten H. Forssell och med obetydlig pluralitet antogs till kandidaf. ; Den sist nämde kandidaten uppsattes på listan, sedan flertalet af deltagarne i mötet aflägsnat sig, med 13 röster mot 12. Under det frågan om hr Keysers kandidatur omhandlades lemnades ordförardebefattningen åt hr Forssell, hvarförinnan hr Keyser emellertid på ett vinnande sätt redogjorde för sin ställning till åtskilliga stora frågor. Han skulle, om han hedrades med uppdraget att hafva plats i andra kammaren, alltid befinnas i deras led, hvilka ville genomföra sannt liberala reformer, och han skulle ej gifva exemplet af något vacklande när det gällde framåtskridande. Bland nödvändiga reformer nämde han undervisningens ordnande på rent folklig grund, rösträttens utsträckning och försvarsverkets förbättrande på grundvalen af allas lika gemensamhet. Han berörde äfven principfrågan om embetsmäns väljande till representanter och anmärkte att för ett sådant vsl måste personens beskaffenhet vara vida mer bestämmande än hans yrke eller ställning i samhället. Alla menniskor kunna sägas vara beroende, men få torde vara mer att lita på äm en tjensteman, hvilken haft det modet att visa gjelfständighet, trots de obehag, som detta för honom kunde medföra. När en sådan man utan stödet af ett ofertligt dyrbart förtroende vågade uppträda med on egen åsigt, innebure detta en borgen för att han med ett sådant förtroende skulle vara ännu mer orubblig. Bland kandidater, hvilka vid omröstningen stannade i mino, riteten, voro hrr Wieselgren, Mankll1, Bianchini, Ljungberg, Nelson, Thurgrem, StaaffAlf. Björkman, Wallden, C. M. Björnstjerna, P, Samzelius och von Francken.