Dagens Nyheter – 21 september 1872, sida 1

vett vill säga. SNi har ju köpt den der berömde fuallblodshästen af herr Cecils kreditorer, eller huru, är det inte så?X frågade Puaiteney. Rock fästade på honom en blick — Gud, en sådan blick! Jag fick Skogskusgen af min numera aflidno vär; det var hans sista gåfva till mig4, lydde svaret. Pulteney förstår inga fina vinker. Han fortfor, lika oförskämd och enafaldig: CJag frågar derför alt, om ni ingenting har emot att sälja hästen, så vill jag köpa honom, ifall priset inte är alltför orimligt, emedan jag just ämnat lägga mig till en bra häst, en häst af ädel raca och som fått en god uppfostranX. Jag trodde Scerafen skulle kasta horom utför trapporna — på min ära, trodde jag inte det! Han blef röd som detta vin i ansigtet af rageri, och derpå blek som ett lik. Det skulle gagna er föga att ha en väl uppfostrad häst, sade han. Djuret skulle icke förstå er, det skulle afsky er, ty råhet är vämjelig för hvarje förädladt sinne... . Derpå vände han honom ryggen. Pulteney stod der helt häpen och liksom slagen af åskan. Vid Jupiter! jag tror inte bomullsgrefven glömmer denna afsnäsning så fort; åtminstone lärer han aldrig jnlåta sig på någon hästhandel med 8 rafen. Man gekrattado allmänt åt berättelsen. — Stackars Beauty! yttrade Dauphin; han skulle haft roligt åt detta. Han brukade alltid sjolf drifva med Pulteney. Jag kommer