Dagens Nyheter – 20 september 1872, sida 2

a SO AM a — Ni ha kanske öfverflöd på sådana ypperliga krigare här? frågade-en röst på mycket ren franska. Den talande stod lutad mot kåfeets dörr, en smärt, högrest man, klädd i en något nött jagtdrägt af sammet samt höga kurirstöflar, som voro bestänkta med smuts och nästan utslitna. — Åhja, rog finnas bland oss soldater som duga, svarade jägaren. Jag skulle likväl önska, att vi hade ännu flera. — Jaså, Måbända ni då gerna mottager rekryter? — Alla främlingar vilja komma till oss och till zuaverna, gade Chanrellon småleende, i det han mönstrade den okände och synbarligen beusdrade hans vackra, proportionerliga vixt, Icke desto mindre är en god klinga forifarande välkommen hos oss. : Menar ni allvarligt med er fråga, min herre? De skäggiga arsberna, som rökte sina långa pipor, den lille infanteristen, som läppjade på ett glas curacoa, de lättjefulla tidningsläsarne, de pskulerande jägarne och kortspelarne -sedav, som sutto kring ett särskildt bord, spekulerande på hvarandras kassor — alla sågo upp och betraktade nykomlingen. Denne besvarade icke frågan direkte, utsn trädde fram öfver golfvet, satte sig vid samma bord. gom Claude och getödde armbågen mot marmorskifyan. — Jag är tveksam, sade han. Jag har större sympatier för era fiender,