Dagens Nyheter – 20 september 1872, sida 1

--MVU Ett halft dussin män, tillhörande det beryktade afrikanska jägare-regementet sutto tillsammans i en ring, somliga hvilande sig med fötterna på bordet, andra läsande tid, ningar, och alla rökande pipa. — L00-Loo var vid god röst i afton, sade en. — Ja, hon förtärde så mycket konjak, innan hon sjöng; slikt bjelper... i synnerhet henne, yttrade en annan. — Jag tror, hon blifvit muntrare, sedan hon tuktade den der kabylen, inföll en tredje. Dog karlen verkligen? — Jag vet inte så noga, genmälde den som först talat. Emellertid vet man nu, att LooLoo är säker på handeu och icke låter leka med sig. — Ja, hon fick väl lära sig handtera ge. väret af CRire-pour-tout. — Ack! en sådan skytt som Rire-pour-tout har väl aldrig funnits. Han frågade alltid sina motståndare: Hvar vill ni, att skottet skall träffa er; i någondera af lungorna, i bjertat, i hufvudet? Nit behagade sjelf väljat. Och precis på den punkt, de sjelfva bestämde, sköt han dem. Den stackars Rire-pour-tout, han var alltid godbjertad! — Och råkade han aldrig sin like? frågade en underofficer, som tillhörde ett af linieregementena. Den gom nyss talat råg på infanteristen med föraktfull min och yred sina mustascher. UNDER SKILDA FANOR. L ev