Lanötmaäteritorrattning eller icke? (La ndimäteri instruktionen den 6 atig. 1864.) . Till tjenst för Derons Nyheters läsare af Irätbåteristaten, tillåta vioss hetta nedanstående referat ur justitierådet Naumanns ienehållsrika Tidskrift för Lagstiftning, Lagskipning och Förvaltning, Brukspalrönen Uelsing anhöll hos Biyrelsen öm franärning Ar nn äta A 0 WW, Hillstföm den 2 augusti en räkning för uppmätning in. m. af en del utaf egorna till Pölsebo egendom. Uti deröfsver infordradt yttrande förmälde landtmäterifiskalen, att den begärda granskningen af räkniogen syntes vara Ändemålalljs, d4 de Köromål, som Pxllströva Wfört; vatit helt och kbållet St då chskild nalur, att han för deramma torde bunna betinga sig ersättning efter godtfinnaude, samt det jemväl torde bero på Celsing att vägra utgifva större ersättning för do ifrågararande gö-omålen än han fonnoe sköllgt. Hällström anförde, ant ifrägavrärände förrättning verkatälig titan att han, dektill behållit något örordhapda och Varit I älld al enskild natur. en bade öndast äfsett uppmätning, uträkning ock indetnisg ar en del egor till Pöleebo egendom i oehför försäljning at as. k. tillor. Genom beslut den 31 oktober 1870 förklarade landträteristyrelsen sig så mycket mitdre böra bifalla, Gelsings anebtnitr, ich styfelsen at Dullströms Fitrane I ärendet inhemtat alt, i strid med I mom. i 9 F at landtmäteriinstruktionen den 6 augusti 1864, ifrågavarande förrättning blifvit verkställd utan förordaande af: k.-befbde men med afseende härå skulle handlingsroe öfverlemnas till landtmäterifiskalen för den åtgärd, hvartill bankande finna sig lagligen befogad. I amedning börat och som enligt landtmäterifiskalens åsigt Hällström låtit komma sig till last det tjenstefel, ätt han, i strid med byssberörda författning, utan behörigt förordnande, verkställt lahdtmäteriförrättöing, som sfsett egörs uppmätviog, uträkniog och iadelving, anhöll landtmäterifiskalen-hos h. befhde i Göteborgs och Bohus län,: att kronoåklagare måtte förordnas att vid vederbörlig domstol föra falan emot Hällström On ansvar enligt 25 kap. 17 strafflagen. Ett sådant åtal anbängiggjordes aflänsmannen J. E. Pillander vid Vestra och Östra Hisings häradsrätt, hvarest Hällström genmälde, att han icke verkställt någon landtmäteriförrättning, utan blott lemnat sitt enskilda biträde till förvaltaren Gitrdberg Pölsebö vid uppgörande af förslag för mindre egostrgkens indelning. Det åberopade stadgandet i Iandtmäteriinstruktiönen förbjöde icke landtmätare att såsom enskild person lemnå det biträde, gom kunde äskas. Ett i målet afbkördt vittne, ritaren Palm, berättade, att han närvarit, då förvaltaren Gundberg infunnit sig hos Hällström och begärt att denne måtte komma till Pölssbo för att-efter Gurdbergs a:visning utstaka gränsorna för några föreslagna villor samt derå uppgöra? karta: Vid tillfället yttrade visserligen Gusdberg något om kostnaden för sagda arbete, men något aftali detta binseende uppgjordes icke. Gundberg ifrågasatte icke behöfligheten af k. befhdes förordnande och upp: gaf ej heller att äskade biträdet kunde röra någon annans rätt än egarens f Pölsebo. Vittnöt hade åtföljt Hällström vid dennes första besök på Pölsebog: ochydervid: hade uppgjorts förslag till åtta stycken villor, hvsrjemte karta deröfvet upprättats; meh några go.le män Hade icke till: stildesvärnt, Nfvensom icke heller något protokoll förts, utan Hade tömterbaB areal antecknats Ä kartan, klagaren erinrede, att då Hällströms rikning upprättats efter gillande lavdtmäteritaxa, hans erbete ock eyntes böra anges eåsom en landtmäteriförrättning. Härtill genmälde Hällström, att då aftal om ersättniogens belopp icke träffats, han, för att icke godtyckligt bestämma ersättningen, beräknat den efter landtmäteritaxan. Häradsrätten yttröde i utslag den 19 janusri 1871.;att emedan af skriftvöxlingen bos landtmäteristyrelsen och vittnet Palms berättelse vore ostridigt, att hvarken egaren till eller förvaltaren af Pölsebo hos k. Befhde sökt förordnande för Hullström att lemna tjenstebiträde, utan förvaltaren Gundberg enskildthös Hällström begärt den handräckning, hvarom vore fråga; ty och fom det biträdå; rantström letnnat Gundberg, i följd deraf varit af helt och hållet enskild natur och icke heller egt rum i den ordning, som för landtmäteriförrättningar vore föreskrifven; altr och Jå det icke vore landtmätara förbjudet ätti ärenden, som icke -anginge tredje måns-rätt; enskildt tillbandagå dem, som dem avlitade, fant härads: fätten, med stöd af stadgandena i 9 1 och 2 momenten at landtmäteriinstruktionen samt.11 och. 13.58 i skiftesstadgan den 9 november 1366, rättvist ogilla åtalet. Landtmwäterifiekaten besvärade sig i Göta hofrätt, som :i utslag den 28 mars 1871 fann skäl ieko ha förekommit, ledande till kndring i bär rådsrättens utslag. Underdånig talan fullföljdes. men vid målets föredragning den janne 1872 (i närvaro af Qvensell Levhusen, Naumann, Bolin, quark abe, Dreijer och Olivecrona) fann högsta doms otolem skäl icke våra anfördf, som kunde föranJeda ändriovg i hofrättens öfverklagade ttslsg.