Dagens Nyheter – 19 september 1872, sida 2

Yttrande af Justus von Liebig om öl. Baron Liebig, den berömde tyske kemisten, uttalade sig nyligen på följande sätt öfver ölet, dess nytta och de nuvarande felen i dess framställningssätt: CÖlet är obestridligen behagligare än bränvinet. Menniskan måste hafva något stimulerande, det är ett lefnadsbehof; men bränvinet är ett stort ondt. Vi finna att ölet redan banat sig väg äfven i de egentliga vinländerna, och likväl intager ölet såsom näringsmedel en mycket underordnad plats, det står icke högre än potatisen; och man skall finna, att i ingen stad köttkonsumtionen är så stor som i Miinchen, hvarest dock den största qvantiteten öl förtäres. ÖL fordrar just kött och ägghviteämnen. För hvarje ölkällare i Minchen anträffar man också en osthandlare, och hvarföre? Emedan osten innehåller ägghviteämne, hvilket ölet saknar. Af detta skäl äro öl och ost oskiljaktliga, de komplettera hvarandra på visst sätt. Men, såsom nämdes, ölet har ej stor betydelse gåsom häringsmedel. Snapsen åter förstör arbetskraften. Getiom det sista kriget har vår aktning för tobak, kaffe och köttextrakt väsentligen tilltagit. En läkare berättade för mig, att om de sårade icke kunde förtära någontiog annat, så längtade de dock mycket efter cigarrer. Deras ögon blixtrade, i armarne kände de ett upplifvånde af den redan sjunkande lifsverksamheten — och denna verkan måste tobaken hafva framkallat. Ofta kunde man ej visa de sårade någon större vänskapstjenst, än då man gaf dem en cigarr. Sålunda kom man till den slutsatsen, att tobaken är ett värdefullt retningsmedel. — En egendomlighet hos amerikanarnöe är, att de förstå att göra nästan allting bättre än vi, Jag är öfvertygad att en tid skall komma, då det amerikanska ölet öfverflyglar det tyska. Hos os löper allt i de gamla spåren, och de dåligaste ölbryggarne finnas nu i Baiern, ehuru förut det bästa ölet kom derifrån. Och hvarföre? Man må blott betrakta det der existerande förfaringssättet vid bryggningen; de brygga sitt öl blott enligt gammal vana och äro oförmögna att hjelpa sig sjelfva. Men så snart amerikanarne se hos oss något som behöfver förbältrag, underlåta de: aldrig att verkställa de nödiga förbättringarne, och vi få sedan emottaga dessa tillbaka seåsom amerikanska uppfinningar.4 (Teknisk Tidskrift.)