Dagens Nyheter – 19 september 1872, sida 2

Mannens trohet var alltför sann, alltför värderik, för att lönas med idel förebråelser. Dessutom gladde det innerligt Cecil, att denne häst geom han böll så mycket af, ännu fanns i hans närbet, beredd att följa honom i motgång och nöd, likasom under lyckligare dagar. — De här sakerna skola räcka till att bekosta hang underhåll, under någon kort tid, tänkte han, seende på sitt ur och sina dyrbara manchettknappar. Han skulle ha velat pantsätta allt hvad som ännu fanns i hans ego, för att få behålla CKungen4 hos sig åtta dagar längre. Det blef natt, digra moln fördes af den starka blåsten öfver himlahvalfret och undanskymde stjernorpa, tåget rusade framåt genom det ogenomträngiiga mörkret. Cecil satt tyst och blickada ut i den svarta rymden; han tyckte sig se långt borta i ett fjerran land sin rcn88 mål — det var en soldats enkla graf et Några dagar senare stod grefvinnan Guenes vere ensam uti sin boudoir i Baden. Hon var bjuden på middag hos en rysk storfurstinna, och henbes familj-juyveler blixtrade ide svarts, yppiga lockarne, på ett underbart sätt förhöjando hennes skönhet. I sin hand höll hon ett bref, Bkrifvet med blyertspenna på ett blal, som blifvit lösslitet ur en annotations