Dagens Nyheter – 19 september 1872, sida 1

br at NG bok; men ingen osäkerhet i stilen förrådde att den skrifvande derrat på handen. Medsn hon läste, lopp gåbg efter annan en rysnieg genom hela hennes varelse, hennos kinder blefvo efterhand allt blekare och honnes ögon fuktades af tårar. SCFör att vederlägga beskyllningens — så lydde slutet af skrifvelsen — Zmåste jag ha brutit mitt löfte till er och komprometterat ert namn. Om jag låtit rättegången med ty åtföljande ransakningar ega rum, så skulle, äfven om jag sjelf iakttagit en envis tystnad, sanna förhållandet dock troligen ha kommit i dågen, tack väre de minutiösa undersökningar, gom lagen föreskrifver. I sådant fall hade jag blifvit frikänd, men ert goda rykte skulle ha varit för alltid förloradt. Så fick det icke ske. Låt mig bli ansedd brottslig. Det kan ej hjelpas, Hädanefter skall jag vara död för alla som känt mig. Olyckan är icke så stor för mig, ty jag var redan förut ruinerad och hade länge tänkt på att förr eller senare gå i landsflykt. Låt icke någon sorg öfver mitt öde störa ert lugn och er glädje, min älskade; tänk på mig utan smärta, Beatrice, och bibehåll i minnet vår ljufva kärlek. Men kanske det är bäst för er — ehuru jag nu saknar styrka att ba er derom — att ni söker glömma helt och hållet hvad vi varit för hvarandra. Dock — någongång, i enkainma stunder, egna mig en tanke, och var förvissad om att er