Dagens Nyheter – 18 september 1872, sida 2

LU -—— högst sannolikt att han förr eller senare skulle bli tagen till fånga. Tack vare gällande traktater rörande brotts. lingars utlemnande, kunde han hvarken : Frankrike, Ryssland, Preussen eller Österrike anse sig säker; man skulle bevisa hans identitet och sedan föra honom till hans hemland under bevakning. Han funderade på Ame. rika. Om han blott kunde komma dit! Men han saknade medel till öfverresan. Dock — det gick ju an att taga anställning som matros på något kofferdifartyg och sålunda få fara gratis. Han var en temligen god gjöman, tyckte han gjelf; ty han hade roat sig mycket med segling i sina dagar. En lång stund låg han nu lik en drucken man, med hufvudet hvilande mot den utsträckta armen; under betraktelserna öfver sin mörka framtid hade han glömt sin belägenhet för tillfället, glömt att hvarje minut var dyrbar för hocom. Plötsligt väcktes han ur sina drömmerier af ett ljud liknande en kyrkklockas. Förmodligen fanns något kloster i trakten, der man ru ringde till morgonbönen. Detta var en erinring om att han icke hade någon tid att förlora... Han reste sig upp igen med full förezats att gå — och gå — och gå. Han ville tillryggaligga hundratals mil, för att komma långt, långt bort från ella dem gom hittills känt honom. Han ville försänka gitt namn, sitt lif, hela gin tillvaro i ett ogenom.