Dagens Nyheter – 18 september 1872, sida 1

derför följer jag er ockeå Derom är ingenting att säga; då jag numera är fri, måste jag väl få styra kosan hvart jag behagar. Ni nämnde, att ni ämnade begifva er till stationen; och jag gick äfven dit; ni köpte er biljett, jag köpte min. Jag har åkt i en annan vagn ända till för ett par timmar sedan; då steg jag ur min kupå vid en station och såg efter huru ni befann er. Ni sof, sir. CJag tror inte, min husbonde mår riktigt bra, yttrade jag till konduktören; skulle jag inte kunna få fara i samma kup6 som han, eftersom han i alla fall är ensam? — CÅhjo, det går väl för sig, lydde svaret, och så tog jag plats här. Nu, herr Cecil, ber jag er höra på hvad jag säger, ty det är mitt hjertas tanke; jag är ingen oförskämd lymmel, ingen dålig menniska, för det jag den här gången visat olydnad. Ni var god mot mig, när jag som mest hade behof af välvilja; ni var också god mot min hund — må det arma djuret hvilat i ro; bättre kreatur har aldrig fannits! — och derför vill jag vara hos er, så länge jag tror mig på något sätt kunna gagna er. För resten står det så till med mig, att jag kommer att förbli en hederlig och bra karl, så länge jag får följa er; men måste jag lemna er, då blir jag bestämdt en stackare igen, en samhällsvädlig krabat, det känner jag på mig. Visa mig inte bort ifrån er, sir, utan haf medlidande med mig nu, såsom ni hade det en gång förr!