Dagens Nyheter – 18 september 1872, sida 1

honom — och försvann i nästa ögonblick bakom en mängd täta buskar och träd, så att Rake icke kunde se honom längre. — Han glömde mig alldeles för Kungens skull, tänkte den trogne tjenaren, under det han, sjelf ridande på stoet, ledde Skogskungen vid betslet från denna ödsliga plats, der afskedet försiggått. Nåjs, det är ju helt naturligt. Jag har anledning — och mycket stor anledning sedan — att hålla af honom; men inte fions det något rimligt sköl, hvarför han sku la hålla af mig. Så resonnerade vår filosof; och bjertesåret, som han fått mottages, sved genast mindre käftigt. När Cecil blifvit allera, kastade han sig ned på gräsmattan; och liggande få med augigtet mot marken, begynte han reflektera öfver sin olycka. Han hade visserligen sagt åt Rake, att han ämnade inträda i utländsk krigstjenst; men han visste sjelf alltför väl, huru ringa utsigt han hade att kunna sätta denna afsigt i Verket. Det var möjligt att Rockingham skulle använda sitt inflytande för att hindra hans förföljasde; men om kan icke gjorde det(och för öfrigt hade ju Baroni visat sig så fast besluten att låta rättvisan ha sin gång), så skulle spaningar efter honom snart bedrifvas af hela den civiliserade verldens detektiva polis, och under sådant förhållande var det ja UNDER SKILDA FANOR. 25.