Dagens Nyheter – 17 september 1872, sida 3

dessa utomordentligt förträffliga värdepappr, som kallas aflatsbref. Att rörelsen med dessa papper ännu florerar skulle man knappast tro, såvida man ej med egna ögon derom kunade öfvertyga sig. Brefvet, som blifvit redaktio neon af länstidvingen förevisadt, är tryckt på en bit groft gråaktigt papper med rubriken i stora röda bokstäfver och af följande lakoniska innehåll: Ablassbrief. Gilt sowohl fir alle biskerigen Siinden als fär die kommenden binnen VI Monaten vom 1:sten Julius 1872. Gregorio Farini. ) Förbistring. En utländsk tidskrift meddelar från statistiska kongressen i St Peters burg ett märkligt exempel på den i Österrike rådande nationella förbistringen. De särskilda ländernag delegerade blefvo presenterade för atorfursten Konstantin i alfabetisk ordning. Men do ungerska deputerade vägrade att låta inrangera sig under rubriken Österrikare och påstodo att de tillhörde en sjelfständig stat. Man tillmötesgick denna deras åsigt och antecknade dem under bokstafven U och cislei tbaverna under bokstafven A (Austria). Storfarsten frågade den första gruppen om de representerade Österrike. De svarade att de visserligen voro österrikiska delegerade, men blott halfva antalet, emedan den andra hälften fanns under gruppen U. Här voro tyskar, der ungrare. Ryska kejsarens broder gick då fram till en af de tyska delegerade och frågade hvarifrån han var. — Jag är en slav från Prsg, svarade han. — Storfursten frågade närmaste mannen om han var tysk. — Jag är polack, var svaret. — Då stortursten kom till gruppen U, yttrade han i munter ton: Här har jag alltså Österrikes andra hältt. Slumpen ville emellertid att den första, till hvilken han vände sig, var en kroat från Agram, hvilken icke förstod ett enda magyariskt ord. Den andra var en böhmare, som bosatt sig i Kroatien. Slutligen kom storfursten till en österrikisk öfverste, sam blifvit sänd till kongressen af krigsministeriet. — Na, yttrade storfursten, till hvilken af Österriges två hälfter hör ni? —Till ingendera, eders kejserliga höghet, jag tillhör det hela. — Besynnerligt, utbrast storfursten, en tysk hälft, hvari jeg funnit ingen tysk, en msagyarisk hälft utan magyarer och ett helt, som icke tillhör någon af de två hälfterna! En skräcksecen 1 ett menagzeri. I en liten stad i Illinois, benämd Red Bird, berättar Newyorktidniogen Tribune, skulle vyligen en menageriegare för första gången för publiken förevisa en noshörning. Han hade vidtagit alla möjliga försigtighetsmått och djuret skulle framledas i cirkus med tillbjelp af två grofva jernlinor, fåetade med en r:ng, som var förd genom noshörnicgens näsa. Dju ret framträdde lugnt ur buren, men kommet midt på arenan, gjorde det hastigt en knyck, och kastande sig än åt höger än åt venster, befriade det sig snart från väktarne och stör tade mot åskådarne, Det första offret krosssdes bokstafligen under viiddjurets tunga ramar, på en annan olycklig uppslet, det bröstet med en häftig stöt af hornet. Åskådarne flydde, utom sig af förtviflan och rädsla, åt alla håll. Men äfven två andra erhöllo farliga sår. Noshörningen rusade derefter genom utgången ut på gatan, men begaf sig lyckligtvis in i ett obebodt hus, der man snart lycka des bli herre öfver densamma. Hvad man vet och hvad man ieke vet. En mjölvare, som ville roa sig på en enfaldig ynglings bekostnad, tillropade honom en dag: Kalle, folk påstår att du icke är synnerligen slug. — Det kan väl hända, svarade Kalle saktmodigt; somt vet jag, och somt vet jag icke. — Nå, hvad vet du då? — Jag vet, att mjölnare ha feta svin, — Nå, hvad är det du icke vet? — Jag vet icke, hvems gröpe di äter, sade Kalle och såg oskyldig ut. ) Betyder i öfversättning: Aflatsbref, ler såväl för alla hittills begångna synder som för do kommande inom 6 månader från den 1:sta juli 1872. Gregorio Fari