Dagens Nyheter – 17 september 1872, sida 2

RNE VW dager. Bög ingenting bara, och om man gör dig några frågor, så se dum ut och låtsa som ora du sofvit som en stock hela natten. Gossen — hvilken var anställd sågom biträde i stallet — lyssnade uppmärksamt till Rakes ord, hvarefter han nickade bifall och gprang sin väg. Rake svingade sig upp i gadeln. — Nu, gir! en keppridt för våra lif! När dagen gryr, skola vi vara många mil härifrån. Kom, gir, för Guds skull; annars ha vi snart polisen på halsen. Medan ban ännu talade, hördes steg och röster från en närbelägen gata. Rake spetsade öronen; det oroväckande ljudet kom allt närmare. Han fattade tyglerne och utbrast i förbittrad ton: — Be, nu nalkas de förbannade menniskojägarne! Om ni sätter något värde på er frihet, gir, så tveka för all del icke ett ögonblick längre. En helf minut till, och ni befinner er i deras våld. Skynda, skynda, eller ock — jag säger det på förhand — gör ni mig till en mördere; ty jag dödar ovilkorligen den förste som lägger sin hand på er. Cecil insåg att hans tjenare hade rätt; och han dröjde icke mera Skogskungen bar honom bort genom den stjernklara natten, bort öfver slumrande skuggor och månbelysta fält samt förbi doftande tallar och granar, bort till bergens ödslighet och gkogens djupa tystnad.