Dagens Nyheter – 17 september 1872, sida 1

allting fullt upp och lägger på hullet, såsom fallet varit gedan jag kom i ert hus. Rake såg på sin husbonde med en bedjande blick, och hans röst, då han talade, vittnade om en stark ginnesrörelse. Cecil stod en stund obeslutsam; detta bevis på mannens utomordentliga tillgifverhet gick honom till bjertat. Slutligen sade han: — Jag tackar or innerligt, Rake; men det går inte an att uppfylla er begäran. Jag har ju redan nämnt, att jag hädenefter måste lefva som en tiggare... — Ni skall ändå kunna ba rytta af mig, inföll Rake. Jag bsr er om förlåtelse, sir, att jag afbryter er, men hvarje sekund, som förgår, är dyrbar. Uppriktigt sagåt, sir, her jag sjelf ställt så till åt mig att jag måste vara betänkt på att komma undan, innan det blir för sent. Jag kar gifvit Willon ett kok stryk, som han aldrig skall glömma; han ligger för tillfället afsvimmad i drängkammaren; och så snart han återfår sansen, kan jag vara säker om att han gör allarm och sätter polisen i rörelse för att häkta mig. Han förgiftade CKungen4, det gjorde han, Och jag sade det åt honom, ech så gaf jag honom en, två eller tre, så att han damp på fläcken. Upp i sadeln, sir, för Guds skull! ..Och du, Bill, springer genast hem och läser igen stalldörren, så att ingen menniska får veta att hästarne äro borta, förrän det blifvit UNDER SKILDA FANOB. 2